11 september - min lilla roll
©  Per-Unos hemsida, http://peruno.vingar.se  Senast ändrad 2006-03-20

En av många mörka dagar i mänsklighetens historia.

Nu är det ju så att det egentligen inte är antalet dödsoffer som gör hur vi påverkas,
utan hur de massmedia vi utsätts för reagerar. Ju närmare oss något händer, desto värre anser vi att det är. 
Under andra världskriget när "vår goda sida" med bomber dödade Hitlers tyskar i mycket större mängder var allt ok. 
Tidigare kunde vi i korståg och i vår Guds namn härja och slå ihjäl hur vi ville, oftast styrda av ekonomiska, egoistiska maktskäl. 
Segraren bestämmer vad som är moraliskt riktigt. 
Segraren skriver historieböckerna. 

Nedanstående är snabbt nedskrivet kom-ihåg. 
Detta hamnar kanske utanför din uppfattningsram om hur verkligheten ser ut.
Men även om jag bara vet delsanningar, så har jag väl ingen anledning att ljuga? 
Sätt på dig en mental ryggsäck och stoppa där ner sådant du inte köper idag,
en dag kanske du inser att det låg nog trots allt lite sanning i detta. 

Du ska heller inte tro på för mycket konstigt. 
Se till att du lyssnar på flera, 
se till att du lyssnar med hjärtat, 
se till att du aldrig fastnar för en sanning från en person, grupp eller kyrka etc... 
Det finns för gott om fanatiker och sekter.
Och tyvärr, alltför ofta, upptäcker vi dem inte ens.

Veckan före 11 september  
hade jag & min dotter Jenny varit hos vänner någonstans i Sverige.
Vi var där för att prata om "osynliga intelligenser", det kan vara t ex spöken och så kallade ledsagare, guider, hjälpare, skyddsänglar, men framför allt handlade det om naturväsenvärlden. Min dotter ser och pratar med alla, för de flesta andra, osynliga väsen. Vi har kontakter med änglar, UFO´s och andra som hjälper oss att skicka dem som vill "upp i ljuset". Men vi är mycket noga med att prata med dem först. Förklara läget och sedan får de själva välja om de vill stanna kvar eller ej. En del har uppgifter att göra eller andra skäl att stanna kvar. Ibland får vi hjälpa till att fixa olika saker så att de blir nöjda. Allmänt gäller att spöken på kända spökplatser ofta sagt till oss att vi måste sprida info om att det är väldigt fult och oetiskt att försöka skicka iväg en mänsklig själ, som just nu råkar vara ett "spöke" utan att först kommunicera med det och fråga varför han/hon är kvar och om han/hon vill gå vidare nu eller om de vill vänta. En del förvirrade "spöken" har glömt bort att de ens kan gå vidare, andra är mycket väl medvetna om vad de sysslar med.

Spökhusdagen
En dag åkte vi på begäran till ett hus där de boende var störda av många spöken. Det var ett halvdussin "störda" rum.
Spöken kan kanske kortfattat beskrivas som själsdelar av människor, som ofta (men inte alltid) fått en för plötslig död, så de inte hunnit förstå att de skulle lämna jorden själsligt helt och hållet. Vi har många exempel på att en del medvetet stannar kvar för att uträtta vissa saker.  
Det ska höra till god etik och moral att man pratar med de spöken som finns på en plats, och att man inte bara skickar iväg dem. Det anses oerhört fult påhopp av "spökena", som ofta har intelligens och tankeförmåga som de flesta människor.
De som arbetade i huset där vi befann oss sa inget, så varken jag eller min dotter eller den mediala person vi var tillsammans med visste något om vad som "störde" i de olika rum vi gick undersökte.

Hela tiden stämde det Jenny såg med deras erfarenheter av hur de som bodde i de olika rummen berättat om hur spökena såg ut osv.
Som de visade sig var de från 1700-talet och framåt till 1900-talets första hälft, de flesta verkade härstamma från 1800-talet och hade levt i området. 

Två fall bland många:
En lite förvirrad gubbe hade skrämt folk och stött och dunkat med sin käpp. Han hade inte riktigt förstått att han avlidit och inte var människa längre. Jenny pratade med honom och då förstod han ganska snabbt hur det hängde ihop och ville ha hjälp att komma därifrån. 

En annan orolig förvirrad gammal gubbe, som skrämt folk i ett rum berättade för Jenny att han väntade på sin gumma sedan många decennier. Gubben ville inte ge sig iväg utan sin kära hustru. Jenny lyckades hitta henne någon mil bort och förde henne till sin gubbe, de blev båda överlyckliga och kramade om varandra, det tog inte många minuter innan de bestämt att de ville bort från sin "spök-existens" och vidare till "ljuset". Så jag ordnade färden med hjälp av närvarande änglar och UFO´n som tog hand om dem. Då ville även flera andra i närheten följa med och fick göra det.

Totalt pratade vi med och skickade iväg, jag tror, ca 20 personer på högst 1½ timme. Tufft jobb och nytt personligt rekord i effektivitet! Vi hade ovanligt bra hjälp "uppifrån" denna dag också, fullt med änglar, olika ljusväsen och UFO´s, som tog hand om själarna. Detta är en av många uppgifter UFO´s kan göra, det finns många sorter, bra och dåliga. Nu är detta inget man ska göra fort, utan seriöst och ordentligt med kommunikation. Detta skulle snarare än vi kunde ana visa sig vara en väldigt viktig träning! 

Köket:
I köket hade det hänt saker som liknade poltergeistfenomen. En som jobbade där berättade hur hon en gång kastats någon meter bort av en stark blixt - det var ingen "vanlig" blixt. Jenny tittade på platsen och genom golvet ner i marken och fann en "dimensionsöppning", där det strömmade upp "gamla dammiga figurer" av olika slag. Hon "såg" att det kunde bli kraftfullt när den var som mest "aktiv", vilket hände då och då korta stunder med långa mellanrum. Med hjälp av naturväsen fick vi lov och hjälp att flytta denna "port" från köket ut i trädgården.    

Hemma dygnet före 11 september
Vi kom hem till Västerås sent på natten och sov halva dagen, med lite förskjuten dygnsrytm av förståeliga skäl. Jag brukar då och då ligga vaken på nätterna och jobba med en del änglar, andra ljusväsen och stortroll osv. Då skickar jag ofta diverse healing-energier, som de vill ha och jobbar med olika saker. Natten till den 11 september fick jag jobba intensivt länge i timmar med att någonstans i världen fixa ljuspelare precis som jag tränat dagarna före.
Jag var övertygad om att det hade hänt någon större olycka öster om Medelhavet, anade terrorister eftersom jag visste sedan tidigare att "höga ljusväsen/änglar" hade problem med ett gäng någonstans därifrån. Men det var åt andra hållet jag jobbade, västerut. Fattade inte riktigt, ville inte börja analysera och gissa heller, för jag visste ju att de jag hjälpte alltid visste vad som behövdes.  

Den 11 september
sov vi alltså gott både Jenny och jag till bortåt 2-tiden på eftermiddagen. 
Jag kollade tidningen, till min stora förvåning inga stora katastrof-rubriker??? 
Jag kollade text-TV, som ju har färskare info, där fanns till min förvåning inte heller några stora rubriker???
Gick in i köket och åt en sen frukost. Jenny, som i princip nästan aldrig sätter på TV om det inte är musikkanaler med helst hårdrock går plötsligt fram och sätter på TV1 eller var det TV2, mitt på eftermiddagen???
Kom och titta!, säger hon, och i TV berättas i en extra nyhetssändning att ett flygplan just krockat med en skyskrapa i New York. Aha, säger jag och berättar vad jag gjort under natten. En olycka, eller var det terroristerna från "öster om Medelhavet", som vi hört om? Nej det verkade ju lite väl långsökt, jag fantiserade väl. Då flyger plan nummer två in i skyskrapan bredvid den som brinner för fullt. Då blir det plötsligt solklart vad som händer och varför jag jobbat så mycket redan natten före.  

Dagarna efter
Den och följande nätter fick jag jobba så mycket jag orkade med att "hjälpa upp själar", det hade behövts att några jobbat riktigt så nära som möjligt. Vet fortfarande inte om tillräckligt många jobbat på rätt sätt eller om en del själar fortfarande virrar omkring i området. Några skulle verkligen behöva vara där en längre tid så att de får kontakt och kan hjälpa dem iväg. Men så mycket förstår tyvärr inte de styrande, det satsas ju massor av pengar, men är det någon som tänker på de omkomnas själar på detta sättet? På håll kan man bara hjälpa till med delar av det som behövs. På något sätt så verkar det som om t ex änglar inte kan/får (?) fixa detta själva utan att människor måste vara mellanhand för att hjälpa "människo-spöken" sedan vi "bytt sida".  

Varför? 
Människan har ju som grund fri vilja och man får inte lägga sig i, men det lär ha hänt undantag då "de högsta" gått in och jobbat för att förhindra vissa händelser. Och det sägs ha funnits hotbilder, ruskigare än det som hände 11 september. Så kanske har en del förhindrats. Vi varken ska eller bör veta allt sådant. Skulle vi veta det skulle vi kunna utsättas för utpressning, vet vi inget så är vi ointressanta. Sedan kanske vissa händelser sker för att vi som människor ska vakna upp och tänka och begripa, som enskilda individer, familjer, raser, riken, religioner osv. En del tror ju att vi egentligen alla är universella själar som valt att vara här som fysiska människor på Moder Jord för att lära oss olika saker. 

Skuld?
De som tror att vi är här som själar för att lära inser att det i så fall bör vara någon form av uppföljning efter varje jordeliv. En del säger att när vi "bytt sida" så går något kärleksfullt ljusväsen i lugn och ro igenom hela vårt liv med oss. Vi får förstå och känna efter vad vi själva gjort för egen del och vad vi gjort för andra, vi får känna hur andra reagerat på det vi utsatt dem för. Hur andra känt när vi gjort något snällt och gott. Hur andra känt när vi gjort dem illa fysiskt och själsligt, hur anhöriga och andra känt och hur de påverkats kortare eller längre tid. Vi ska förstå orsak och verkan. Vi ska förstå kärlekens roll. Vi kan påverka andra illa indirekt, vi vill gärna tro att vi kan göra det med skydd av regelverk vi själva eller vår grupp/land/religion etc satt upp. Har vi då inget moraliskt ansvar, ingen etik och kärleksfull känsla som borde varna oss att vi gör fel? När vi lämnat vår jordiska kropp lär ingen komma till något helvete, det har många lyckats skapa här på jorden så det räcker väl. Kyrkan här på jorden har nog skapat det, av maktskäl. "Livsgenomgången" drabbar oss som privatperson och kanske som makthavare inom näringsliv, kyrka, politik etc. Vad har vi gjort och inte gjort som vän, familj, grupp osv.
Så finns det saker som kanske kan visa att vi gör "onda" saker, som vi kommit överens med andra att göra innan vi gick ner hit på jorden. Kanske för att lära våra bästa ljusvänner olika läxor? Fanns inte det mörka/onda, skulle vi då uppskatta och se det ljusa/goda?
Någon har sagt att Det Högsta Gudomliga är alltings samlade kunskap och att vi är del av allt, del av det en del kallar Gud. Sedan finns det tydligen många dimensioner, världar, tider, universa, gudar osv. Med makt och påverkan överallt.

Vad är sanning?
Naturligtvis generaliserar jag grovt, men försök förstå tankarna bakom istället för att hitta sakfel.
Det är inte meningen att vi som människor ska ha den absoluta sanningen.  
Är det smart av oss som människor att avfärda detta och med en överlägsen suck påstå "det är bara ovetenskapligt flum"?  Borde vi inte vara nyfikna på ny information och inte avfärda allt som inte stämmer och passar med den inlärda världsbild vi har idag? Om vi har en backspegel och ser utvecklingen, har då våra förfäder alltid haft den ultimata sanningen klar för sig? Tänk dig en stilla stund i din mormors farfars mormors farfars kläder och se på världen med hans ögon. Stämmer mycket med dina kunskaper idag? Förutsätt att han istället bodde ensam i skogen och inte var läskunnig. Sedan kan du ändra förutsättningen till att han var av de mest lärda på den tiden. Hur mycket visste han av de du vet?   
Skulle du kunna bevisa att detta är fel förresten?
Är det bara slutgiltiga absoluta sanningar i det vi hört från föräldrar, skola, massmedia, reklam etc? 
Eller finns det en mycket större verklighet? 
Varför har Kristendomen budet "Du skall inga andra gudar hava jämte mig" om det inte finns andra Gudar?
Finns naturväsen? 
Eller varför gjorde Kristendomen om det goda och kärleksfullt kloka naturväsen vi kallar "Pan" till "Fan"?  
Varför fick alla kärleksfulla små knytt bli samlingsnamn för alla naturväsen "Oknytt"? 
Eller var det så att makthungriga människor gjorde om religionerna lite med hot och strök inkarnation mm för att vi inte skulle kunna ta de rätta kontakterna själva utan blev tvingade att förr gå i kyrkan? 
Är det egentligen klokt att låta oss styras av ordföljder i 2000 år gamla symboliska bibliska berättelser? Skulle det kunna vara hädiskt på något sätt att tro att det under den tiden kan ha hänt något som ändrat förutsättningarna? Skulle det kunna vara fel att tro att vi kanske skulle kolla uppåt "för säkerhets skull", det är väl aldrig fel att fråga en kärleksfull Gud eller hans ställföreträdare? Står det att läsa ordagrant i bibeln? Någon som säger sig ha pratat med företrädare för dem, som förde hit det som blev kristendomen, säger att det inte blev riktigt som man väntat sig p.g.a. maktgiriga och för lite kärleksfulla människor. 

De fick höra denna liknelse: 
"Jorden är som en stor tankbåt med automatstyrning på väg mot ett grund,
men på skeppet är det ingen som har kontakt med kaptenen längre". 

Är det så som naturväsen och många andra säger att den stora kärleksfulla Guden står över både dem och alla människor? 
Är det rätt att se naturväsen som Guds förlängda hand?
Borde vi ännu mer återuppta kontakterna med naturväsen,
som anser att vi förstör för dem och Moder Jord och att vi dumt nog sågar av den gren vi sitter på? 
Har naturväsen rätt när de anser att vi människor är lite väl dumma,
som blint tror på lärare, företagare, politiker, religioner, massmedia osv? 
Har naturväsen rätt när de säger att vi förstör Moder Jord och att varken de eller vi mår bra av el, mobiltelefoner och andra radiosändare som snabbt fyller upp naturen? 
Har t ex näringslivet någon anledning att mörka fakta?
Vad skulle hända om det blev erkänt att vi mår dåligt av produkterna, men att vi idag inte vetenskapligt kan förstå varför? Eftersom näringslivet ger oss vetenskapliga forskarpengar, kan det finnas anledning att befara att man inte får forska fritt om allt, att vissa områden stoppas? Det finns väl inte stoppklossar på maktens stolar? Sådana som fördröjer sanningar "någon" kan vara rädd för?

Skulle det inte vara svårt för "en del" om det skulle bli ett "paradigm-skifte" och man skulle se på världen med nya friska ögon. T ex se med aurasyn hur vi människor reagerar på olika saker i vår omgivning. Den dagen tillräckligt många framstående politiker, vetenskapare eller andra skulle våga erkänna att de som ser med bra aurasyn idag inte är inbillningssjuka idioter utan att de sitter inne med något viktigt, vad händer då? Skulle de mista sina jobb? Pengar? Då är det kanske bättre att folk får bli sjukare och sjukare? Etik & moral & framförhållning? 
Är det så att de som sitter på maktstolar saknar backspegel? Eller varför har majoriteten av människor alltid trott och tror att de alltid varit störst, bäst och vackrast och vetat bäst och alltid haft den fullständiga sanningen?   
Om det har varit och är "lite stridigt" mellan olika grupper här på jorden, varför skulle det inte kunna vara likadant i universum? Skulle de ha intresse av att påverka oss i den riktning de anser är ok? 
Jag måste ju vara styrd för att utföra detta? Av vilka och varför? På gott eller ont? Jag är i alla fall inte helt medveten om alla steg. Hur ofta ser vi inte "den röda tråden"? Det kanske är enklare att slippa tänka och bry sig och säga att jag inbillar mig allt. Men ofta har jag varit med och trippelkollat kontakter med osynliga... Är alla inblandade då så inbillningssjukt dumma att de tänker exakt samma sak utan ledtrådar? Det måste man nästan vara vetenskapsman för att tro på. Nu var jag lite elak, men det ligger en del orsaker bakom... 

Detta är verkligen inte lätt och självklart, men intresseväckande borde det vara. 

Tja, något för någon att tänka på kanske? 
 

Kan det passa med att avsluta med Tomas Ledin?
Lyssna gärna igenom hans skivor och hör på positiva, kärleksfulla texter! 
Tomas Ledin har sagt mycket klokt, i samband med sitt engagemang mot rasism sa han ungefär: 

"Att hålla tyst är att hålla med!"  

Sprid Ljus & Kärlek!